lördag 13 december 2008

Kommentera SvD-artikel om Reimersholme

Idag har Svenska dagbladet publicerat en artikel om Reimersholme och byggplanerna. Riktigt bra. Kommentarer haglar in och det är bra om många är aktiva i den diskussion som pågår där: www.svd.se/stockholm/nyheter. Artikeln lär komma i papperstidningen under helgen. Tack till Karin och dagisbarnen!

49 kommentarer:

Anonym sa...

Jag hade till en början blandade känslor beträffande nya bostäder på Reimerholme. Man kan ju inte vara emot all nybyggnation. Och visst känner jag varje gång jag promenerar över bron vilket oerhört privilegium det är att få bo på en så vacker plats! Och man önskar att fler hade den möjligheten.

Man får dock inte glömma bort att Reimersholme är en ö som den stora allmänheten, trots dess reservatliknande inramning, har tillträde til; för att jogga, promenera, rasta hunden, låta sina barn leka på de befintliga lekplatserna, bada, ha picknick, åka pulka m.m. Det är alltså inte bara vi boende som drabbas och som skulle sörja att en unik plats går i graven. Många jag känner på andra sidan bron använder idag Reimersholme som ett utflyktsmål.

Exploatören skriver i sitt förslag till beslut (2008-11-15) att ”…bedömningen är att bebyggelsen inte medför någon omfattande påverkan på miljön.”, varpå jag frågar mig vad de menar med ”omfattande”? Det är uppenbart att de som skriver detta inte vistats här någon längre stund. De medger dock att det är ”…viktigt att grönkompensation utförs så att området tillförs nya kvaliteter…”, vad dessa nya kvaliteter består i har man tyvärr missat att specificera. Dessa förlorade gröna ytor är helt enkelt oersättliga därför att de har fått växa upp under lång tid och kan inte kompenseras med planteringen av några nya träd och buskar.

Med de tre nya husen, ”terrassen” och den nya parkeringen på plats skulle de potentiella nya hyresgäster och bostadsrättsägarna i de planerade husen tyvärr inte heller få uppleva denna unika miljö.

Ann Wennerström
Pokalvägen 5

gardebring sa...

Hej.
Mitt namn är Anders Gardebring och jag skriver här i egenskap av representant för stadsbyggnadsnätverket YIMBY i Stockholm. Vi är ett stadsbyggnadsnätverk med drygt 3200 urbanister som ser positivt på att Stockholm växer. Det finns stora möjligheter att skapa mycket positiva miljövärden, både lokalt, regionalt och globalt, genom att förtäta och bygga staden inåt. Man kan nyttja befintlig infrastruktur i större grad, bilanvändningen minskar, mindre orörda naturytor tas i anspråk och så vidare. Med detta sagt så innebär det inte att vi blint säger ja till allting som föreslås, tvärtom är vi ofta kritiska till det som presenteras, inte för att det presenteras, utan för att det görs på fel sätt. Den aktuella exploateringen är ett exempel på just detta. Vad vi ser här är en tyvärr alltför vanlig situation i Stockholm. Staden och en eller några byggaktörer presenterar en plan som de boende upplever som enbart negativ då värden tas bort utan att några nya tillförs. De boende protesterar mot planen. Ett "skyttegravskrig" påbörjas som kommer att resultera i ett av två utfall. Att planen genomförs i sitt ursprungliga skick, eller att den inte genomförs. Båda utfallen har sina negativa sidor. Byggs projektet blir de boende missnöjda då positiva värden tas bort utan att några andra tillförs. Byggs inte projektet tillskapas inte nya bostäder för de många som söker en sådan och risken är också att man måste ta mer naturytor längre ut i anspråk istället.

Vi inom YIMBY vill gärna försöka att lyfta och nyansera stadsbyggnadsdiskussionen i Stockholm. Det är i längden ohållbart med en befolkning som tycker att man får bygga varsomhelst utom där "jag" bor, samtidigt som det är lika ohållbart med en stadsbyggnadsmodell som kör över de boende. Vi behöver bli konstruktiva och börja prata med varandra. Vi måste alla förstå att staden växer, och i viss mån acceptera de förändringar i staden som blir ett ofrånkomligt resultat av detta, samtidigt som vi inte skall behöva känna oss överkörda för den skull. Frågan jag således vill försöka lyfta är om ni som ligger bakom initiativet att starta denna blogg och protestgrupp skulle vara intresserade av en sådan diskussion? Jag har (till min glädje) noterat en del kommentarer i denna blogg från boende på Reimersholme som har velat lyfta en sådan diskussion, men det verkar hittills inte ha tagits längre än så.

Vad vi ser som planens problem är att den ganska "klumpigt" placerar ut ett antal nya punkthus på en yta som av många idag både uppskattas och utnyttjas. Den tar bort parkyta och grönytevärden. Inga nya värden som kan nyttjas och uppskattas av de redan boende tillförs (annat än kanske en eller annan trevlig granne).

Vi har diskuterat det aktuella området inom YIMBY och ser istället en potential i att bygga på ett annat sätt och på en annan plats på Reimersholme. Denna plats är längsmed Reimersholmsgatan, framförallt på dess norra sida. En sådan byggnation skulle då ansluta i sin bebyggelseidé till den redan existerande byggnaden som finns i början av Reimersholmsgatans norra sida. Byggnationen skulle då få fortsätta bort mot Pokalvägen och sedan vidare i Reimersholmsgatans gaturum mellan Pokalvägen och Vindragarvägen. Fördelen med att bygga så är flera.

För det första tas mycket lite grönyta i anspråk. Denna grönyta är också idag troligtvis ganska måttligt använd då den gränsar direkt till en väg.

För det andra bullerskyddas området bakom byggnationen från vägtrafiken.

För det tredje skapas en trivsammare och mer skyddad naturyta bakom husen mot vägen, då naturytan då gränsar mot bostadshus istället för en väg.

För det fjärde skapas en möjlighet för ett mer definierat gaturum längsmed Reimersholmsgatan, som genom byggnationen omvandlas från att uppfattas som en väg till att uppfattas just som en gata.

För det femte är Reimersholmsgatan, speciellt innan avfarten upp mot Pokalvägen, en utmärkt plats att anlägga utåtriktade affärsverksamheter, då många av de boende på Reimersholme kommer att passera där´dagligen. Det är behjälpligt både i att skapa ett större lokalt affärsutbud, men också trygghetsskapande.

För det sjätte skulle en sådan byggnation öka attraktiviteten på befintlig bebyggelse (på grund av de aspekter som jag räknat upp ovan).

I sammanhanget skall också nämnas att ni har en större chans att vinna gehör för era önskemål om ni kan presentera ett alternativförslag. Vill Småa och Wallenstam inte vara med på noterna finns naturligtvis andra byggaktörer.

Om ni är intresserade av att diskutera dessa tankar med oss så gör vi gärna det.

Med vänlig hälsning, Anders Gardebring - Nätverket YIMBY
http://www.yimby.se/

Anonym sa...

Jag har själv tänkt samma tanke som gardebring presenterar. Den yta som finns på Reimersholmsgatans norra sida innan avfarten till Pokalvägen är möjligtvis den enda yta som man skulle kunna bygga ett punkthus på utan att allt för många skulle bli drabbade. Den äng som är där nu används i princip aldrig till något och utsikten skulle inte förstöras för någon av de som bor på Pokalvägen idag.

Att kunna presentera ett annat förslag än det nuvvarande, och på så sätt mötas halvvägs i en kompromiss, kan vara mer ett mer realistiskt motmedel.

Anonym sa...

Så vitt jag känner till är alla 40-talshus på Reimers K-märkta, och det är uppenbart att kulturvärden skulle gå förlorade om planerna genomförs. Att genomföra byggplaner som förstör den park som omger dessa punkthus (även kallade hus av typen hus-i-park) skulle innebära att husens särart, vilken K-märkningen finns till för att skydda, skulle gå förlorad. (Till skillnad från att bygga ett nytt kvartershus i en befintlig kvartersstruktur, vilket i sig inte förändrar husen runt omkring, då strukturen husen ingår i inte förändras.)

Jag vet inte om detta är ett argument som biter på någon nämnd, men jag är övertygad om att vi lätt kan hitta byggnadsantikvarier som är beredda att argumentera emot byggplanerna.

/Arkitekt uppväxt på Reimers

gardebring sa...

Hej Elin. Tanken från vår sida är inte ett punkthus utan snarare en idé om några lamellhus på kanske 4-5 våningar längsmed Reimersholmsgatan. Det är också ett sätt att bygga som "Anonym"/arkitekten uppväxt på Reimersholme skulle kunna uppskatta då de inte i någon nämnvärd grad inkräktar på punkthusens parkyta samtidigt som det också blir tydligt vad som är gammalt och vad som är ett nytillskott. Om ni som är ansvariga för denna sida/protestaktion är intresserade av att ta fram ett sådant idéförslag så hjälper vi gärna till. Det går alltid bra att skicka ett mail till info (at) yimby.se för att om inte annat bolla idéer.

Anonym sa...

Jag får mycket positiva vibbar när jag tar del av Gardebrings idéer. Skulle inte detta kunna vara något? Känns skönt med lite postiv framåtanda och att som Reimersholmsbo själv få driva idéer om eventuell nybyggnation. Jag välkomnar Gardebrings erbjudande. Någon mer som är med mig? Exploateringsnämndens förslag avskyr jag.

/Petter Söderström

Anonym sa...

Varför ska vi behöva försöka förmå vår skolgårdsmobbare att välja ett lindrigare straff? Nåt psycho på wallenstam/småa/nyrens kläckte idén och nu måste nåt sprängas, barnen ska gråta och djuren måste dö.

Tragiskt att även hobbystadsplanerarna i "yimby" dreglat över grönytorna. Det är ju inte så att ön skriker efter mer biltrafik direkt... "NOT in my back yard"-inställningen har faktiskt en ganska viktig poäng: De som bor i området vet vilka kvalitéer miljön har.

Anonym sa...

"...bedömningen är att bebyggelsen inte medför någon omfattande påverkan på miljön." Vilket hån!!! För alla värdefull parkmark av lite mer vildvuxen karaktär (och centralt läge) skulle försvinna för alltid. Ekar, t.ex., som vuxit upp under lång tid går ej att ersätta trots "grönkompensation".
Bland många arter som växer här på ön finns gulsippan som blommar på våren. Lokalen skulle med den planerade byggnationen försvinna från ön. Gulsippan är fridlyst och mycket sällsynt i Stockholmstrakten. Enligt "Stockholms Friluftsguide 2007" finns bara ett lokaliserat område, Kyrksjölöten, där man kan hitta växten vars fridlysning gäller hela landet.
Reimersholme är en oas dit många söker sig för att få stillhet och ro och njuta av den Kulturhistoriskt värdefulla parkmiljön. Var rädd om den!

Anonym sa...

Jag är inte i första hand emot att man bygger på reimers utan det brutala och osmakliga sätt man har valt att göra det på. Demolera naturområden som är unika och förstöra den ursprungliga tanken med husen på pokalvägen helt. Än en gång, det är ingen slump att husen står som dom gör.
Alternativet med låga hus innan avfarten till pokalvägen är en variant som inte skulle vara lika brutal. Men då blir det mindre klirr i kassan hos byggherrarna och då lär det inte vara intressant.
HSB som delägare i Småa bör föra en dialog med föreningarna, det är det minsta dom kan göra nu när dom vet att samtliga föreningar på ön är negativa till förslaget som presenterats.

gardebring sa...

tobbe:
Det är tråkigt att du väljer att använda öknamn och känsloord istället för att vilja diskutera sakfrågan.
Som jag skrev behöver inte ett nybygge per automatik innebära en försämring, det kan tvärtom innebära en förbättring, förutsatt att det görs på rätt sätt. Mer biltrafik bör undvikas, varför en strategi att bygga staden inåt är bra. Det är bara då som vi kan skapa en stad med effektiv kollektivtrafik, korta avstånd och effektivt markutnyttjande. Det absolut bästa sättet att skapa stor miljöförstöring och hög bilanvändning är att fortsätta sprida ut den glesa staden, vilket vi har gjort sedan 1930-talet.

Begreppet "Not-in-my-backyard" var det du som tog upp, inte jag. Jag tycker inte att protesterna mot bygget på Reimersholme så enkelt kan kategoriseras in i ett sådant uttryck. Det finns fog för kritiken mot bygget, vilket jag också påtalat.

Vad gäller döda djur så är det effektivaste sättet att skada miljön och få många döda djur att fortsätta sprida ut staden med nya låtexploaterade områden och motorvägar långt ut från staden. Där är det lätt att bygga, i ostörd naturmark, eftersom ingen ser det, och därför ingen protesterar. Man måste kunna lyfta blicken en aning. Befolkningen ökar. Människor måste bo nånstans. Frågan är alltså inte om det skall byggas utan var och hur. Får man inte bygga nära någon annan får man bygga där ingen annan bor. Rent objektivt får detta konsekvenser. Sådana konsekvenser är stora samhällskostnader för ny infrastruktur och service, exploatering av orörd natur och jordbruksmark, med mer bilberoende och ökade utsläpp. Det finns således faktiska konsekvenser av att motsätta sig all form av nybyggnation. Är man en sann miljövän förstår man och ser innebörden av detta. Det finns argument mot många nybyggen, men sällan är miljö- eller klimatargumentet ett giltigt sådant när det handlar om förtätning i stadsmiljöer.

gardebring sa...

Anonym skrev:
"Men då blir det mindre klirr i kassan hos byggherrarna"

Nej, så behöver inte nödvändigtvis vara fallet. Det är inte dyrare att bygga ett lamellhus än ett punkthus. Det handlar mer om att byggbolagen behöver lämna sitt slentriantänk om att bygga punkthus precis överallt hela tiden bakom sig.

Att diskutera frågan om bygget utifrån aspekten om att byggbolag vill tjäna pengar missar också målet menar jag. Vi behöver bostäder. Vi lever i en marknadsekonomi. Företag bygger hus. Någon har tjänat pengar även på det hus som du själv bor i. Det är heller knappast en effektiv argumentation i kommunikationen med exploateringskontoret att ifrågasätta det ekonomiska system som gäller i det svenska samhället.

Anonym sa...

Gardebring:
Att staden måste "byggas inåt" för att "..det är bara då vi kan skapa en stad med effektiv kollektivtrafik,..." låter mera som agitation än ett sakligt underbyggt argument.

Kollektivtrafiken en separat fråga, och stadsförtätning är ingen förutsättning för att organisera kollektivtrafiken effektivt. Jag håller med dig om att biltrafiken borde minska, men har svårt att se att stadsförtätning i sig skulle vara ett sätt att åstadkomma detta. Med många hus och människor per ytenhet i ett område blir också tätheten av transporter i området stor.

Inte minst blir detta uppenbart på Reimesholme om byggplanerna realiseras, det må vara Småas eller YIMBYS.

Jag förstår att din poäng är att med ett motförslag har vi lättare att bli hörda. Men ett kompromissförslag är något man tar till när man säkert vet att det inte går att komma längre. Vet vi det ?

gardebring sa...

Hej Ikka. Tack för din kommentar.
Nej, att devisen "bygga staden inåt" skulle vara agitation är naturligtvis inte fallet. Denna syn delas både av forskningsvärlden liksom naturskyddsföreningen. På vilket sätt skulle miljön gynnas av en vidare utspridning av staden genom att bebygga idag orörda natur- och jordbruksområden?

Du skriver också:
"Jag håller med dig om att biltrafiken borde minska, men har svårt att se att stadsförtätning i sig skulle vara ett sätt att åstadkomma detta. Med många hus och människor per ytenhet i ett område blir också tätheten av transporter i området stor."

Behovet av transporter blir totalt sett mindre om vi bor tätt. Däremot måste naturligtvis fler människor samsas på en mindre yta. Men det är så att säga det som är poängen. Det både ekonomiskt och miljömässigt mest effektiva sättet som människor idag kan transporteras är via spårburen kollektivtrafik. Sådan kan man endast bygga när en viss täthet uppstår. Som en jämförelse kan sägas att ett fullsatt tunnelbanetåg rymmer 1500 personer, men för att kunan bygga tunnelbanelinjer behövs också en viss täthet. Samma gäller naturligtvis också spårvägar och andra former av spårburen trafik. Även bussar kräver en viss täthet för att det skall vara lönt att använda dem.

"Inte minst blir detta uppenbart på Reimesholme om byggplanerna realiseras, det må vara Småas eller YIMBYS.

Jag förstår att din poäng är att med ett motförslag har vi lättare att bli hörda. Men ett kompromissförslag är något man tar till när man säkert vet att det inte går att komma längre. Vet vi det ? "


Som svar på detta ber jag att få återknyta till mitt ursprungsinlägg som vidare utvecklar resonemanget kring detta.

Mvh, Anders Gardebring

Anonym sa...

Gardebring:

Jag mår illa av tanken på att få ett parkeringshus i min "back-yard" och ännu fler bilar på Reimers (det snarare än människor och hus) är vad jag har emot Småas och Wallenstams planer. Jag, liksom Ilkka (om slaget ändå är förlorat), tycker du har en poäng med att komma med ett alternativ, och det som du nämner låter mindre brutalt. Men tyvärr kvarstår behovet av en bilparkering eftersom så många här på Reimers inte tycks klara sig utan en (!). Varför måste bygget av ett nytt hus nödvändigtvis ackompanjeras av en parkering? De som väljer att flytta hit vet villkoren, d.v.s svårt att hitta parkering, (om de nu måste ha en bil) Och jag saknar ord för att uttrycka mina känslor inför tanken på att avyttra grönyta för en bilparkering.
/Ann

Anonym sa...

gardebring:
jag tror inte du förstod mitt inlägg, där finns inga öknamn och jag sticker inte under stolen att jag tog upp begreppet not in my back yard.

gardebring sa...

Ann:
Vad gäller parkering så har vi från YIMBY:s sida många gånger kritiserat den höga parkeringsnormen i nyproduktion. Jag känner inte till parkeringsnormen i den aktuella produktionen, men den brukar ofta ligga på runt 1,0 per lägenhet medan vi brukar propagera för runt 0,5 per lägenhet. Det går också bevisligen att göra, i en nyproduktion på Östermalm kommer man ex. att bygga med 0,55 parkeringsnorm.
Ingen grönyta behöver tas i anspråk för parkering om man bygger den i garage under husen.

Du skriver:
"Men tyvärr kvarstår behovet av en bilparkering eftersom så många här på Reimers inte tycks klara sig utan en (!)"

Tyvärr är detta ett resultat av den modernistiska stadsbyggnadsideologin som punkthusen på Reimersholme är en del av. Själva den fysiska strukturidén gör att många känner att de behöver ha en bil. Det går ju inte att göra så mycket åt idag, byggt är byggt, men det finns alltså även där goda skäl att tänka på andra sätt i nyproduktion.

Anonym sa...

Gardebring:

När du skriver att
"Ingen grönyta behöver tas i anspråk för parkering om man bygger den i garage under husen." menar du då att garaget ska ligga under marken? annars blir ju huset ännu högre. Jag förmodar att kostnaden för ett sådant är betydligt större än exploatörernas förslag. Men visst, hellre än det nuvarande förslaget skulle jag se tre lägre hus längs med den norra delen av Reimersholmsgatan, i höjd med återvinningsstationen.

Exploatörerna skriver "Parkeringen avses att lösas i en ny garageanläggning som ligger mellan de skisserade byggnaderna på höjden. Ovanpå garaget är en platnerad gård, som bl.a. innehåller angöringsvägar till husen samt en terass/utsiktsplats, tänkt att anläggas." Om man tittar på deras skiss så tar det här garaget upp ca 3 ggr så stor yta som ett av husen, för att inte tala om bilvägen dit.

Vadå "byggt är byggt"? Menar du de tre backarna för att komma upp till toppen? Enligt en av våra äldsta invånare på Reimersholme (bor just på Pokalvägen) skrev arkitekten Sven Wallander att "De som kommer att bo här, kommer aldrig att ha råd att ha bil." (!!) Men även sådana aspekter får väl den framtida spekulanten ta med i beräkningen om denne väljer att bosätta sig på Reimersholme. Byggt är inte byggt! än i alla fall.

Och vad menar du med den "modernistiska stadsbyggnadsideologin" som verkar innebär att vi måste ha bil?
/Ann

gardebring sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
gardebring sa...

Hej igen Ann.
Det är idag mycket vanligt att anlägga parkeringsgarage under bostadshus i Stockholm, så det är ingenting som är vare sig svårt eller ovanligt. Däremot är det naturligtvis mycket dyrt om man skall bygga garage för samtliga boende i huset vilket vi menar att man inte skall göra, tvärtom måste man tänka om när Stockholm växer och blir tätare och lyfta över fler till kollektivtrafik. Det är ju också något som möjliggörs just med förtätningen. Att tänka på trafik i Stockholm som man "alltid" har gjort kommer inte att fungera framöver. Vad gäller den föreslagna exploateringen från Småa och Wallenstam så menar vi som jag redan påtalat att den är olämplig.
Vad arkitekt Sven Wallander (avliden 1968) trodde är naturligtvis en sak. Det faktiska utfallet i många lägen en annan.

Att gå in på idéerna, tankarna och drivkrafterna bakom modernismens framväxt är ett ganska stort ämne som blir svårt att utveckla i ett sådant här format, men det finns en del intressant litteratur, som exempelvis Jane Jacobs bok "Den amerikanska storstadens liv och förfall" (som också har relevans för den svenska stadsutvecklingen) och Per Lundin's bok "Bilsamhället".
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=807320

I korthet så hade modernismens glesa stadsbyggnadsideologi aldrig varit möjlig utan bilen.

Anonym sa...

Gardebring:

anledningen till att jag citerade S. Wallander var att det lät i ditt tidigare inlägg som om man ursprungligen planerat (i enlighet med den modernistiska stadsbyggnadsideologin?)husen som man gjort med tanke på bilen. Och du avslutar ditt senaste inlägg med att "I korthet så hade modernismens glesa stadsbyggnadsideologi aldrig varit möjlig utan bilen." Naturligtvis förstår jag att det krävs hyllmeter med böcker för att reda ut principerna för den ideologin, men om du använder det i ditt inlägg så tycker jag det är angeläget att, om än på ett väldigt ytligt plan, förstå vad den går ut på.

Hur menar du med

"Att tänka på trafik i Stockholm som man "alltid" har gjort kommer inte att fungera framöver."?

Av den lilla erfarenhet jag har av amerikansk stadsbebyggelse (bott där i två år) tycker jag inte den liknar svenska förhållanden? Där lät/låter? man ju innerstäderna förfalla i förmån för förorterna. Hur menar du att den har relevans för oss?
/Ann

gardebring sa...

Ann:
Läs gärna recensionen av Lundins bok på länken jag skrev i mitt förra inlägg, det ger en del bakgrund. Hela förortsutspridningen runt omkring Stockholm baseras i hög grad på idén om billig olja och att biltrafik inte är något problem. Sedan har den svenska varianten utvecklat sig i en lite annorlunda riktning med tunnelbanor och pendeltåg, men den glesa turtätheten och det förhållandevis långa avståndet till stationer som vi har i förorterna kan aldrig matcha bilens attraktivitet. Sedan är ju, skall jag villigt erkänna, inte detta helt applicerbart på Reimersholme då den ligger i direkt anslutning till Stockholms innerstad. Det är dock framförallt Reimersholmes närhet till innerstaden, snarare än dess egen struktur, som möjliggör detta.

"Av den lilla erfarenhet jag har av amerikansk stadsbebyggelse (bott där i två år) tycker jag inte den liknar svenska förhållanden? Där lät/låter? man ju innerstäderna förfalla i förmån för förorterna. Hur menar du att den har relevans för oss?"

Det är precis den läxan vi måste lära oss. Stockholm har i många aspekter planerats enligt just en amerikansk modell, och skiljer sig från de flesta andra europeiska storstäder i den aspekten. Förortsutbyggnaden runt Stockholm är unik, även ur ett internationellt perspektiv. Visst finns det förorter runt andra europiska städer också, men inte alls i samma mängd.

Anonym sa...

Hej igen gardebring,

Om det är punkthus eller lamellhus spelar inte så stor roll i detta skede. Min poäng är att denna yta i princip är den enda som man kan använda till att bygga på eftersom ingen använder den, samt att hus som skulle stå där inte skulle förstöra utsikten för någon. Ytan jag syftar på är endast den äng som ligger innan avfarten till Pokalvägen, inte den skogsdunge med gamla ekar som ligger vid buss 40 och 66 ändhållsplats. Om man ska komma med ett motförslag (dvs om man måste ge sig på punkten att det inte ska byggas alls) så skulle detta vara det enda tänkbara stället att bygga på enligt mig.

gardebring sa...

Elin:
Ah, då är jag med på vad du menar. Själv tror jag nog mer då på ett hus som får ansluta direkt till gatan. Förvisso kan även lamellhus ansluta till gatan. Anledningen till detta är då framförallt aspekten att ett bygge också gärna skall tillföra något till de redan boende, ett sådant positivt värde kan bli av en butikslokal, som exempelvis kan inrymma matbutik, restaurang eller ett café. Sådana lokalytor tenderar att klara sig bättre om de har direkt gatukontakt så att människor går förbi lokalen ofta istället för att specifikt behöva ta sig till den.
En ev alternativ yta för bebyggelse skulle också kunna vara vid båtkajen på den sydöstra delen av ön där man skulle kunna bygga ett hus i direkt anslutning till kajen. Även det är en utmärkt plats för att skapa en levande mötesplats på Reimersholme om man anlägger t.ex ett café i det huset. Notera att detta endast är idéförslag, det är naturligtvis ni i egenskap av boende på ön som i slutändan kan se vilka ytor som faktiskt används av många, och vilka ytor som har potential för vidareutveckling. Det är också i den aspekten som Småa och Wallenstam gör den stora missen menar jag, att inte undersöka hos er boende vilka ytor som faktiskt används, och vilka som har potential att utvecklas till något annat.

Anonym sa...

Gardebring:

Hmm.

Jag efterlyser ett ställningstagande från YIMBY-håll till hur tät staden bör bli. Gärna någotsånär precist, baserat på klara kvantitativt underbyggda kriterier. I Reimersbloggen har så här långt denna fråga inte tagits upp, vilket har förvånat mig. Svaret kan väl rimligen inte vara 'ju tätare dess bättre' ? Argumenten hittills verkar istället mynna ut i 'tätare än idag, åtminstone på Reimers', vilket är godtyckligt och har frustrerande dålig precision.

Själv ansluter jag mig gärna till den åsikt som berördes kort vid mötet 7 dec, nämligen att innerstaden redan är tillräckligt tät. Detta bl.a. p.g.a. den ovarsamhet med vilken ingrepp i stadsmiljön gjorts eller försökts göra förr. Almstriden och Skövlingen av Klara på 60-talet är två kända exempel på misstag över vilka de ansvariga troligen inte skulle vara särskilt stolta idag.

Anonym sa...

Gardebring.

Staden måste växa. Det håller jag med om. Vi blir onekligen fler och fler så självklart måste Stockholm växa. Sist jag funderade på begreppen 'tillväxt' och 'ökning' så fick jag dock en bild där saker växte i yta och volym, inte densitet. Förtätning är i mina ögon förkastligt oavsett om det är på Reimersholme eller någon annanstans i Stockholm eller en annan stad.
Expandera Stockholm är bra. Förtäta Stockholm är det inte. Jobba på att göra Stockholm större. Inte fetare.
Och som sagt - kollektivtrafik är en helt annan fråga.

gardebring sa...

Ikka:
"Jag efterlyser ett ställningstagande från YIMBY-håll till hur tät staden bör bli. Gärna någotsånär precist, baserat på klara kvantitativt underbyggda kriterier."

Städer är dynamiska levande organismer. Det går inte att se på städer i enbart torrt akademiska termer. Det är tydligt i Stockholm. De stadsdelar som i kanske allra störst grad har planerats "vetenskapligt och rationellt" är miljonprogrammets flerbostadshus, vilka knappast kan räknas till de mest populära i Stockholm idag. De områden som i allra minsta grad planerats utifrån strikt vetenskapliga termer är den täta stenstaden, vilket är Stockholms i särklass mest populära boende. Inte med det sagt att man inte skall ta till vetenskap när man planerar bostäder, men det finns en risk i att överförenkla och tro att man med vetenskap kan beräkna fram allt som behövs för ett trivsamt boende. Naturligtvis är täthet beroende av ett antal aspekter, som geografisk placering, kommunikationer och så vidare. Det går således inte att säga något generellt om täthet. Viktigt dock att poängtera här är att grönska är en mycket viktig del i staden, därom råder det ingen tvekan. Från YIMBY:s sida har vi vid ett flertal tillfällen kritiserat bristen på grönplanering i Stockholm, samtidigt som vi också menar att det finns på tok för mycket oplanerade gröna impedimentytor som inte fyller någon funktion. Sådana impedimentytor kan antingen bebyggas, eller omformas till grönområden som faktiskt används. (Och nu talar jag generellt, inte om Reimersholme).

"Själv ansluter jag mig gärna till den åsikt som berördes kort vid mötet 7 dec, nämligen att innerstaden redan är tillräckligt tät. Detta bl.a. p.g.a. den ovarsamhet med vilken ingrepp i stadsmiljön gjorts eller försökts göra förr. Almstriden och Skövlingen av Klara på 60-talet är två kända exempel på misstag över vilka de ansvariga troligen inte skulle vara särskilt stolta idag."

De flesta delar av innerstaden har idag uppnåt en tillräcklig täthet. Det är nog därför som stadens strategi nu alltmer börjar att leta sig utåt. I förslaget till ny översiktsplan för Stockholm talas mycket om att förtäta i nya regionala kärnor, och att låta innerstaden växa utåt. Skövlingen av Klara är ett intressant exempel på vad man inte bör göra, nämligen att riva och bygga om hela stadsdelar. Den läxan verkar man ha lärt sig nu iom att hus mycket sällan rivs i Stockholm nu, snarare bygger man nytt i mellanrummen. Det går absolut inte på något sätt att dra paralleller med den förtätning som sker idag med den stadsförstöring som skedde när Klara revs. YIMBY ser rivningen av klara som ett misstag, dock ser vi inte att allt som fanns i klara var värt att bevara, människor glömmer lätt att klara till viss del bestod av nedgången slum.

gardebring sa...

Niklas:
Stockholm måste framförallt förtätas. Stockholm har under större delen av 1900-talet ytmässigt vuxit långt mycket mer än sin befolkning. Detta är ett resultat av den modernistiska stadsbyggnadsideologin vars främsta kännetecken har blivit gleshet, långa avstånd och dålig närservice. Det är således helt ekonomiskt och miljömässigt oförsvarbart att låta staden fortsätta att växa utåt ännu mer. Förtätning är ett absolut måste. Vad det handlar om är en förtätning i ett antal utpekade regionkärnor, samt att låta innerstaden expandera utåt och knytas ihop med närförorterna. Strategin kan ses i områden som Hammarby sjöstad, Nordvästra Kungsholmen, Norra Station, Norra Djurgårdsstaden, Värtan, Loudden, Kista, Farsta osv.

Martin sa...

Jag var på Nacka Forum idag och efter den upplevelsen börjar jag funderade på om det inte är så att stadskärnan i sig börjar minska i relevans. Förorterna blir allt mer autonoma och mindre tråkiga. Jag tycker det vore bättre att vidareutveckla förorterna än att förtäta i innerstaden.

Precis som en text behöver styckeindelning för att vara lite luftigare och inte så förtätad (tips till dig Gardebring. :-)) bör inte en stad vara ett enda stort kontinuum av bebyggelse. Se bara på Los Angeles. Det är hus överallt på ett gigantiskt område och det är bilens mecka nummer 1.

Nej, ska man bli av med bilåkandet bör man istället sprida ut fler affärer och sådant ut i förorten så att det inte finns någon anledning att harva i bilkön eller tunnelbaneträngsel för att ta sig in till centrum.

gardebring sa...

Martin:
Det är med sammanhängande stadsbebyggelse via stråk som vi skapar en integrerad och sammanhängande stad. Således är det vitalt att innerstaden får växa ihop med närförorterna. Annars kommer ändå folk att behova ta bilen för att ta sig mellan A och B.
En jämförelse med Los Angeles stämmer ganska väl in på dagens situation med mycket gles och utspridd bebyggelse och är just det som vi går bort ifrån genom att bygga tätare. Det är inte orörd vildmark som omger Stockholm, snarare ändlösa glesa förorts- och villaområden med mil efter mil av slingrande asfalt mellan sig.

gardebring sa...

Martin:
Glömde skriva: Naturligtvis skall vi vidareutveckla förorterna! Det är ju precis det som jag talat om hela tiden, att låta innerstaden växa utåt ihop med förorterna och skapa en fungerande helhet. Förorterna växer inåt mot staden, staden växer utåt mot förorterna. Det är mycket viktigt att det befintliga city som det enda centrumet i Stockholm inte får råda i framtiden. I ett framtida Stockholm finns det mer innerstad än idag, och "innanför tullarna" har förhoppningsvis helt förlorat all sin betydelse.

Martin sa...

Är det inte lite en myt att Los Angeles är glest? Jag upplevde det som betydligt tätare än Stockholmsområdet när jag var där. Det finns betydligt fler flervåningshus än jag kanske hade trott innan jag varit där.

gardebring sa...

LA är glest bebyggt, men det är bebyggelse överallt. När jag säger glest bebyggt menar jag alltså ytineffektivt byggande, där varje persons levnadsutrymme tar upp stor plats. Allt är sammanbyggt i en gles smet av i huvudsak ganska små hus. Jag vill att det skall finnas naturområden kvar i Stockholmsregionen, därav är jag för en förtätning istället för att man använder nya grönområden ännu längre ut i regionen. Med naturområden menar jag här då riktig natur, inte natur med hus utströsslade i sig, sådana områden kan inte räkna som naturområden då de redan är alltför störda av mänsklig aktivitet.
LA Suburbia:
http://growabrain.typepad.com/photos/uncategorized/los_angeles_sprawl.jpg

Anonym sa...

Gardebring.

Jag förstår din poäng när det gäller att knyta ihop stadsdelar med förorter. Det håller jag med om. Avstånden mellan förorter och stadskärnan måste minskas, och det finns gott om yta utanför tullarna att göra det på.

När det gäller utökad bebyggelse på Reimersholme, som är en 'återvändsgränd' iom att det faktiskt redan är en relativt tätt bebyggd ö utan någon ytterligare förbindelse till ett annat område, så anser jag att det är helt befängt att bygga fler hus där. Lika befängt som byggnadsplanerna i kvarteret Plankan på Varvsgatan.

Om vissa aktörer nu fortfarande insisterar på att förtäta Stockholms innerstad så finns det en uppsjö alternativ med både mer byggnadsyta och attraktivt läge att snickra på. Långholmen är ju praktiskt tomt på hus och boende. Humlegården är stor och fin. Djurgården är också helt fantastiskt. Jag kan verkligen föreställa mig ett par sköna miljonprogram där.

Skämt åsido. Det finns områden i Stockholm som inte bör röras. De ovan nämnda samt Reimersholme har ett kulturarv och en miljö som måste bevaras. Det var ett tillräckligt stort ingrepp på Reimersholmes arv när de byggde på åttiotalet. Det räcker nu. Det finns helt enkelt inget argument för mer byggnation vare sig på Reimersholme, Långholmen, Humlegården, Hagaparken eller Djurgården. Profit kan jag förstå, men att det skulle finnas någon form av humanitärt eller makrosocialt behov ser jag som rent dravel för att snacka bort det riktiga incitamentet för att våldta de olika stadsdelarna i Stockholms innerstad, dvs profit.
...och när det gäller profit, så anser inte jag att det är argument som är tillräckligt tungt för att våldföra sig på Reimersholmes kultur- och miljöarv.

Positivt och trevligt att du orkar föra en dialog med oss rabiata nejsägare. Du säger en hel del saker som jag håller med om, men förtätning av det som jag kallar Stockholms innerstad (dvs, inom tullarna) kan jag inte stå bakom, även om jag förstår din 'teori' om förtätning. Men det som ibland känns vettigt i teori fungerar inte alltid så bra i praktiken.

Jag delade ut tidningar för många många år sedan. En del av min rutt var borta i de gamla K-märkta husen på Åsögatan. I ett av dem bodde en arkitekt. En gång när jag skulle lämna hans tidning så kom han ut och började prata med mig. Han berättade att han var arkitekt och att han hade ritat husen i Hallonbergen. Han berättade med stor inlevelse och stolthet hur husen liksom sträckte sig upp mot himlen och hur underbara de var. Jag frågade honom varför han inte bodde där då, istället för den här charmiga K-märkta kåken på Södermalm. Då vände han bara och gick in.
Jag kommer alltid att tänka på den där händelsen när jag hör svamliga och drömmande arkitekter och stadsplanerare berätta om sina idéer. Det som ibland ser finfint ut i huvudet blir inte alltid så bra när huset väl står där. Det finns det ju oräkneliga exempel på genom Stockholms historia.
Tre hus på Reimersholme låter inte så mycket. Den kulturella och miljömässiga förstörelsen blir dock så oerhört mycket större. Jag är inte professor i matematik (dock Phd i Bioteknik) men det krävs inte mycket att räkna ut att det inte är värt det.

gardebring sa...

Hej Niklas! Tack för ditt svar.
Kul att vi är överens om de grundläggande premisserna för Stockholms vidareuteckling, det gläder mig! Vad gäller det föreslagna projektet på Reimersholme är det, som jag redan påtalat, inte ett projekt som vi stöder. Däremot ser vi alternativa placeringar som vi skulla kunna stödja. Placeringar som tar mer hänsyn till de befintliga boende och som också tillför värden.

Byggena från 80-talet på Reimersholme är i min mening ganska misslyckade. Jag hade hellre sett en tätare byggnadsform, några stadskvarter, kombinerat med en större sparad grönyta. Då hade man fått plats med samma mängd bostäder med mer närservice och med tillgång till en trevlig park.

Du skriver:
"Det finns områden i Stockholm som inte bör röras. De ovan nämnda samt Reimersholme har ett kulturarv och en miljö som måste bevaras"

Problemet här är naturligtvis inte Reimersholme i sig och de kulturhistoriska värdena som där finns. Problemet ligger snarare i att man överallt i Stockholmsområdet, oavsett var man vill bygga, stöter på resonemang som dessa. Jag håller i princip med dig, det finns områden som inte bör bebyggas. Frågan är om t.ex. Reimersholmsgatan är en sådan. Det är jag inte så säker på.

Du berättar en mycket intressant anekdot om arkitekten, och det ringer välbekant. Många är de arkitekter och planerare som aldrig skulle kunna tänka sig att bo i det som de själva ritar och planerar. Den arkitekt-tätaste delen i hela Sverige är den täta Stockholms innerstad, Södermalm, vilket gör det så ännu mer märkligt att det fortfarande sprids ut nya punkthus allt längre ut i spenaten i parti och minut. Vi behöver bygga mer stad i Stockholm helt enkelt. Sluta bygga mer förorter, vi har redan fler sådana än det finns efterfrågan på.

Men för att få till en förändring, att få en arkitekt- och planerarkår som faktiskt bygger sånt som vi vill bo i, måste vi ju tala om för dem hur vil vill bo! Konsumentmakt helt enkelt. Och det gäller både när vi letar ny bostad, men också när det föreslås uppföras nya byggnader nära där man själv bor.
Och då är vi ju tillbaka i ursprungsläget kring en diskussion om hur ev. nybyggen på Reimersholme kan utformas på ett sätt så att de tillför positiva värden.

"Positivt och trevligt att du orkar föra en dialog med oss rabiata nejsägare."

Nja, rabiata nejsägare är inte det intryck jag fått av blogginläggen, även om en del kommentarer kanske har varit aningen hätska. Vad jag vill säga är att jag har en viss förståelse för ryggmärksreaktionen mot ny bebyggelse, men att jag menar att det kan bara komma gott ur en bredare diskussion om hur vi vill utforma våra närmiljöer.

Anonym sa...

Kan vi inte få säga tack så länge till yimby och be om att få återkomma när vi behöver deras hjälp? Det finns forum på yimby.se där man kan föra en allmän diskussion om bebyggelsen i Stockholm (eller bara njuta om man inte kan få nog av förstoppad retorik). Kanske nån kan gå in och köpa nåt ur deras webshop?

Anonym sa...

Försök räkna antalet YIMBY bland dessa kommentarer... suck
Så typiskt att det alltid ska smyga sig in människor och trötta ut debatter så att den stora majoriteten ger upp och köper julklappar istället.

Nu är det viktigaste att inte tappa fokus och koncentrera oss på att häva beslutet. Många boende på reimers vet inte ens vad blogg är - dessa måste informeras och få chans att debattera på annat vis. Ett nytt möte är väl det bästa?

Med hopp om fokus

Anonym sa...

YIMBY-debatten är saklig,relevant och intressant. Punkt.

Anonym sa...

De är ju dessutom emot de aktuella byggnadsplanerna.

Anonym sa...

och på viket sätt kan yimby påverka att bygget inte blir av? kan dom inte det är allt bara massa allmänt dravel om betong som lika gärna kan bedrivas på deras hemsida.
/snark

Anonym sa...

Visst kan förtätning vara bra. En utmärkt idé är tex att däcka över trafikleden på Stadsgårdskajen, från Slussen till Danvikstull, så att den blir en tunnel (som man tidigare gjort med Söderleden). Det skulle skapa en enorm yta för bostadsbyggande, som verkligen skulle göra skillnad, med bara bergväggen bakom och fri sikt mot vattnet. Kajen kunde frigjöras till promenad- och restaurangstråk och Finlandsfärjorna flytta till Frihamnen. Husen kunde också få entré via taken från Katarinaberget och skapa flöde och kommunikation där det idag är stängt. Fåfängan skulle bli en park med koppling till ett bostadsområde och inte bara nås via en stor trafikled.
Det finns också fantastiskt fina förslag på att bygga på taken på de stora kontorskomplexen i Klarakvarteren och då istället kunna omvandla vissa andra kontorshus till bostäder.
Jag tycker detta är exempel på bra, innovativ och spännande förtätning av innerstaden. Att man tar av ytor som idag inte tillför något attraktivt, och omvandlar dem till nytta och glädje och samtidigt förbättrar stadsstrukturen och för in liv i döda kvarter. Bygg på de ”dåliga” stadsytorna, inte på de bra. En förlorad kultur/naturmark är förlorad för alltid!
Att bygga på Reimersholme är inte någon bra förtätningsidé. Den är helt fantasilös, bara upprepande, och gagnar inte staden.
Reimers är en idag utmärkt fungerande boendemiljö och ett flitigt använt rekreationsområde för långt fler än de boende.
Att det finns ytor med luft och andrum, vackra i sin helhet bevarade kulturmiljöer från olika epoker och gröna rester från det gamla skärgårdslandskapet är av yttersta vikt för att den idag (i stort sett) vackra innerstaden skall behålla sin attraktivitet för både barnfamiljer, unga och gamla.
Leif Persson
Anders Reimers väg 2

gardebring sa...

Svar till "anonym" och "stina":
Jag föredrar att diskutera sakfrågan så jag hoppas att det är okej att jag inte bemöter era inlägg mer än såhär.

Svar till Leif P:
Diskussionen måste naturligtvis handla om huruvida det finns platser på Reimersholme som kan bebyggas, och som kanske till och med tillför ett positivt värde om de bebyggs. Att det aktuella förslaget är dåligt tror jag att de flesta här är överens om. Det finns naturligtvis många andra platser som också kan bebyggas, det är dock i sig inget argument mot bebyggelse på en viss plats att man kan bygga på en annan. Det är oftast regel att närboende anser just sitt område vara olämpligt för byggnation varför det är viktigt att varje område bedöms utifrån sina egna premisser. Detta inte sagt i syfte att på något sätt nedvärdera era egna protester utan endast i syfte att sätta läget i perspektiv. Som jag skrev behöver diskussionen lyftas upp till en annan nivå där vi medborgare börjar att engagera oss på en mer kreativ nivå med faktiska förslag på vad som bör göras, inte bara på vad som inte bör göras.

Anonym sa...

Här kan vi visst engagera oss i vad som inte ska göras! Det ska INTE byggas några fler höghus på bekostnad av skövlad natur på Reimersholme.
Det är det hela bloggen handlar om! Du kanske har missat det?

Och hur ska man kunna engagera sig kreativt när beslutsfattarna mörkar ärendet in i det sista och sen släpper marken utan en seriös dialog med berörda föreningar?!

Gardebring, it's time to wake up and smell the coffee. Det här handlar inte om teorier och fantasier om hur man ska bygga mysiga städer.
Politikerna har tillåtit ett privat byggföretag att förgripa sig på Reimersholme och dessutom bakbundit ön medans byggherren planerat det hela.
Vems intressen är det dom folkvalda politikerna ska se efter? Invånarnas eller byggherrarnas?

gardebring sa...

Anonym:
Jag tycker naturligtvis att det är tråkigt att du inte vill föra en konstruktiv debatt om de här frågorna men det får jag acceptera.
Apropå vad den här bloggen handlar om så handler den väl om det som bloggens upphovsmakare gör den till? Det verkar vara blandade åsikter i frågan om hur man skall ta sig i an denna diskussion bland kommentarerna, vissa är genuint intresserade (vilket gläder mig) medan andra inte är det.

"Och hur ska man kunna engagera sig kreativt när beslutsfattarna mörkar ärendet in i det sista och sen släpper marken utan en seriös dialog med berörda föreningar?!"

Vi inom YIMBY gör det genom att agera även proaktivt. Alltså att försöka föra en dialog med staden om hur staden skall byggas. Sedan agerar vi också reaktivt. Vi kritiserar fel, men hejar också på när man gör rätt. Vi har många gånger påtalat i yttranden och i andra sammanhang att staden i en större utsträckning bör gå ut till boende i ett mycket tidigare skede för att föra en dialog, istället för att presentera en färdig plan. Tyvärr är ryggmärksreaktioner och rena "nej"-rörelser kontraproduktivt för att få till en sådan utveckling. Får man som stadsutvecklare eller politiker bara nej hela tiden oavsett var man vänder sig och oavsett var man gör, så blir det lätt som det blir.

"Vems intressen är det dom folkvalda politikerna ska se efter? Invånarnas eller byggherrarnas?"

Invånarnas naturligtvis. Alla invånare. Även de som inte har en bostad.

Anonym sa...

Svar till Gardebring:
Att jag inte tycker det är bra att bygga i grönområdena på Reimersholme behöver inte på något sätt vara ett snävt perspektiv.
Diskussionen om vad som kan byggas och hur finns visst på ön, men ett sådant samtal kan ju också komma fram till att det inte är lämpligt. På YIMBYS hemsida står också ”Att vissa områden av kulturhistoriska skäl bör vara skyddade är självklart”.
Det är inte så kontroversiellt att komma fram till att Reimersholmes ”40-talssida” är ett sådant område, som dessutom har ett stort naturmarksvärde.
Det är inte första gången som byggförslag utreds för ön, och i tidigare fall har staden själv kommit fram till att det varit olämpligt.
Självklart är det inget argument mot ett bygge att det går att bygga någon annanstans, men det är relevant att göra jämförelser, att se var i staden förtätning gagnar, och var de inte gör det.
Vad som är ett kreativt stadsbyggande och vad som bara är multiplikation av det som redan finns.
Jag tycker att YIMBY för en viktig debatt i Stockholm, och jag har under lång tid själv känt mig engarerad i dessa frågor, framförallt för ett ekologiskt stadstänkande, där ni i YIMBY har mycket bra att komma med.
När innerstaden tätnar och befolkningen växer, ökar också trycket på grönytorna. Idag tycker jag Stockholm har en god tillgång per medborgare till park och natur i staden, men hur ser det ut när befolkningen vuxit med 200 000 och ett antal tusen av dessa bostäder byggts på naturmark?
När behovet ökar och tillgången minskar?
Detta betyder inte att vi in absurdum skall bevaka varenda grässtrå, men vi skall vara mycket restriktiva med förtätning på naturmark. (Parkmark går att ersätta men inte naturmark) Det finns väldigt många andra ytor att ta i anspråk som mycket effektivare gynnar den framtida ekologiska staden, som måste vara tät OCH grön.
Vi får heller inte glömma trädens oerhört stora roll som luftrenare, eller effekterna av urban heating när gröna ytor försvinner från stadskärnorna.
Jag har inte alltid bott på Reimersholme, och inte alltid tyckt att man ”inte skall bygga där jag bor”, men just nu råkar detta sammanfalla. Jag skulle inte heller förespråka något bygge i Vintervikens ekdungar, fast jag mycket sällan är där.
Vi måste absolut ha en kreativ diskussion om vad som bör göras, men vi får i förtätningsivern heller inte glömma bort vad som inte bör göras. Det ingår i det stora perspektivet.
Leif Persson

gardebring sa...

Leif har förstått väl vad jag skriver om här. Det är oerhört viktigt att tänka i de här termerna. Då YIMBY inte heller stöder just det aktuella byggförslaget känns det här forumet också som rätt plats att försöka diversifiera diskussionen. Att gå in i den här typen av diskussion vid en förtätning som vi stöder skulle av förklarliga skäl vara svårare. Dock märks det ju att debattens vågor även här bitvis går höga... Ett stort problem i Stockholm idag är att det inte finns någon tydlig åtskillnad mellan parkmark, naturmark och impedimentmark. Allt kokas slarvigt ner till "parkmark" eller "grönområde". Det är en fråga som varken stadens planerare, eller stadens invånare, fullt ut har förstått, och sett åtskillnaden i. Det finns "miljövänner" som på fullt allvar protesterar mot bebyggelse på gräsmattor intill en motorväg för att det försvinner "natur" då. Det är dock inte natur utan impedimentmark. En kvarbliven markbit som resultat av mindre lyckad stadsplanering. Samtidigt skövlas orörd naturmark och skog långt från innerstan, utan att någon protesterar. Naturligtvis måste vi ändra på det.

Diskussionen har ju nu svävat iväg en bra bit från ev byggbara platser på Reimersholme till att handla med om hur vi bygger våra städer. Jag hoppas iaf att mina svar här har varit behjälpliga i att belysa frågan lite. Exploateringsnämnden och politikerna är inte mutade elakingar som vill bygga för att vara elaka. Jag tycker det är enormt viktigt att komma ihåg det. Och nej, det betyder inte att förslaget är bra, det är det inte. Men bemöt förslagen med rätt argument, på rätt sätt.

En sista reflektion: Trädens roll i staden handlar framförallt om att se trevliga ut, skänka en stunds lugn och vila (i en park då) och i begränsad grad i att ta upp partiklar från högtrafikerade gator. Föroreningarna i stort kan de inte göra så mycket åt, luftreningseffekten av ett träd försvinner snabbt om man på grund av felaktig stadsplanering sprider ut staden över långa avstånd så att energibehoven och utsläppen ökar. Träden är alltså i mindre grad än man kan tro "stadens lungor". Det är dock absolut inget argument mot träd i staden, jag ser dem som oerhört viktiga och ser gärna fler alléer, stadsparker, takterasser, gröna innergårdar och gröna väggar i staden. Så länge man låter naturen vara en del av staden, istället för att göra staden till en del av naturen.

Anonym sa...

Husbyggena kommer att genomföras, jag är tyvärr övertygad om detta. En stor del av ansvaret får de många stollarna, som skrivit på Reimers bloggsida, ta på sig.
Maken till trams har sällan skådats: den 1798 avlidne Anders Reimers har åberopats; "halva Reimershome kommer att sprängas bort"; "politikerna har låtit sig mutas"; någon menar att skylinen blir fördärvad om det kommer upp två hus till på berget (jag undrar om inte logiken kräver att de befintliga, lika fula, husen istället rivs...).
Politikerna och tjänstemännen som handlägger ärendet skakar säkert på huvudet inför alla överdrifter, förolämpningar och felaktigheter som bloggats fram - detta är ju omöjligt att ta på allvar.
Vi reimersholmare framstår alltmer som nära släktingar till Tälje Tokar.
Var och en som sysslar med opinionsbildning vet att man ska begränsa argumentationen och
koncentrera kritiken till några hårda fakta: cut your losses, som det heter. Det rådet bör styrelsen i Brf Reimers ta till sig.
Stollarna kan väl hålla möten vid lekplatsen och utbyta sina stolligheter där. Gärna fastkedjade, som någon av dem själv föreslår.

Anonym sa...

Stolliga och tramsiga? Kanske. Du vinner i alla fall tävlingen i vem som är grinigast. Du vinner också tävlingen i antal dubbelinlägg.

Anonym sa...

Anonym:

Kom gärna med förslag till kritik mot byggplanerna, koncentrerad till 'några hårda fakta' !

Naturligvis blir det en stor spännvidd i inläggen - bloggen funkar ju både som en kartläggning av opinionsläget och brainstorming kring hur bygget skall kunna stoppas. Tanken är (väl?) att kunna använda valda delar av vad som kommit fram för den fortsatta formella processen, där kanske ett överklagande av markanvisningsbeslutet är ett första steg.

Utgången av processen avgörs rimligen av vilka argument som förs fram formellt, ansvaret för hur utgången blir kan inte läggas hos enskilda bloggare i en fri debatt.

Anonym sa...

Gardebring skrev: ”Trädens roll i staden handlar framförallt om att se trevliga ut”
Det finns mycket att säga emot detta. Träd har en klimatutjämnande effekt, heta sommardagar blir en aning svalare, kalla vintrar en aning mildare. I många städer runt Medelhavet pågår nu omfattande trädplanteringar för att bättre stå emot de allt mer besvärande värmeböljorna. De har stor inflytande på ljudbilden i staden, som snart blir outhärdlig om man tog bort de oregelbundna trädytorna, och dom dämpar vinden som tar bra fart i raka gator och trädlösa miljöer. Ett stort miljöproblem i staden idag är partiklar och stoft från däck och vägbanor. Ett medelstort lövträd absorberar ca 9 kg sådant stoft under ett år.
Ett träd producerar lika mycket syre som en människa behöver och 25 träd kan absorbera all den koldioxid en normal bensindriven bil släpper ut under ett år.
Jag vill också ge några siffror från staden New York, där man räknat fram att stadens träd förbättrar luftkvaliten till ett värde av 5,3 milj $, att de spar energi för 27,8 milj $ genom att minska såväl behovet av uppvärmning som nedkylning (den klimatutjämnande effekten), att de absorberar koldioxid till ett värde av 0,8 milj $, att de motverkar översvämninmgar till ett värde av 36 milj $ och höjer fastighetsvärdet med 1%. Allt per år. Vad man aldrig värderade i dollar var lägre brottslighet i stadsdelar med träd, friskare patienter i sjukhus med trädutsikt och andra ”mjukare” värden.
(uppgifter hämtade i Johan Tells bok ”Träd kan rädda världen”)

Gardebring skrev: ”Så länge man låter naturen vara en del av staden, istället för att göra staden till en del av naturen.”
Jag förstår inte exakt vad du vill få fram med den formuleringen, men nu är det ju en gång för alla så, att människan – och därmed staden – är en del av naturen och inte tvärtom. Vi människor och våra städer är och förblir fullständigt beroende av naturens väl och ve. Vi har ju som art många gånger velat frikoppla oss från detta besvärliga faktum, men det har aldrig gått så bra. Naturen är ju också ofantlig mycket större och äldre än staden, fanns här långt innan den första tegelstenen och kommer att finnas kvar här långt efter den sista också, så staden är otvivelaktigt, apart men dock, en del av naturen.

På en av de aktuella tomterna på Reimers står det 15 ekar. En gammal ek rymmer 2000 olika djur- och växtarter, många av dem helt beroende av just ek.
Så länge det finns döda och asfalterade ytor att bygga på, och det finns det fortfarande många, ser jag det som fullständigt oförsvarbart att fälla 15 ekar för att vinna ett tjugotal lägenheter.
På de två andra tomterna har jag inte räknat.

Stockholm behöver sina naturområden för att överleva som stad och som ekosystem (vilket även en stad är). Många stora städer i världen som inte har de trädtillgångar vi än så länge har, utför nu panikartade återplanteringar, där ibland minsta lilla fläck används för trädplantering.
De städerna har redan genomgått förtätningen...

Leif Persson
Arv 2